Under vattnet lurar en…
..Snorklare..
Vi nöjde oss med reducerad skola idag och utnyttjade det fina vädret till snorkling på atollens utsida. Jag med Karin och Tina med Lovisa. Fantastiskt fint. Kristallklart vatten. Sköldpaddor och vackra fiskar samt mångfärgade koraller. Inte mycket ström och måttlig sjögång. Där var bara enstaka white-tip och grå revhaj som kom förbi då och då. Många bebishajar och yngel av stora rovfiskar. Det är inte så vanligt att se. Efter lunch åkte jag och grabbarna Alex och J.J från Waratah Lass för att skjuta några fiskar. De seglar vidare till Tonga imorgon så vi ses inte förrän om två månader eller så på Fiji.
I det klara vattnet är det lätt att tro man kan simma ikapp de stora pelagiska fiskarna, men det är nästan aldrig möjligt. Man blir bara alldeles utpumpad. Tricket verkar vara att simma ner 10-15 meter en bit ut från stupet men ändå så nära att man skymtar väggen och sen vänta alldeles stilla där en stund. Många gånger dyker då fiskar upp som jag inte sett tidigare. Antagligen är de nyfikna på vad som kommit och hamnat där. Rör man sig inte är man inte hotfull. Båda fiskarna jag sköt idag lurade jag på det sättet. Utan synliga avsikter simmade jag ner – och så kom bytet till mig. Behövde bara röra mig framåt helt sakta och hålla fram harpunen. Fupp… En 6-7 kg amberjack och en 4 kg kirurgfisk blev fängsten. Kirurgfiskarna är väldigt vanliga här och går i stora stim, och faktiskt är det inte så ovanligt att de blir såpass stora på Minervarevet. Det har länge kliat i fingrarna för att provsmaka en.
På slutet såg bilden lite annorlunda ut än när vi kom. Det började skymma och stora grå revhajar cirklade runt oss så man hela tiden såg ungefär sju stycken. Ännu hade ingen blivit direkt närgången, men nerverna svek mina unga följeslagare så vi puttrade hemåt. När jag rensade mina fiskar på badbryggan skymde det på allvar och grå revhajar plockade upp vad jag kastade i. Trevligt sällskap, men man tittar såklart innan man böjer sig ner och stoppar ner händerna och tvättar av filéerna. Strax innan jag var klar kom det finbesök, en tremeters tigerhaj, tjockare än vad jag kan famna om och tydliga svarta tigerränder på ryggen-sidan. Gud vad glad jag blev! Har aldrig sett en så stor tigerhaj förut. Tyvärr hade jag inget rens kvar att mata den med, annars kunde man säkert få se på skvätt om man lekt med ett stort fiskhuvud i ett rep och ryckt upp det när hajen bitit sig fast. Hoppas det blir tillfälle för det med barnen senare, de älskar att retas med hajarna.
Våra vänner i Exodus, Lumbaz, Field trip och Et voalat ankrade upp bredvid oss strax innan mörkret kom. Imorgon får vi leka tillsammans! Skoj!
Gustaf 7.50Z 16 maj 2015 Minerva reef 100 meter från passet.