På upptäcksfärd i Bay of Islands
Tinas nya kajak kom i fredags strax innan affären stängde. När lördagen gått, var den nya AIS-en färdiginstallerad och i mitt stora LED-lamp-projekt hade tillräckligt många lampor blivit uppsatta för den här gången. Och det var dags att byta ankarställe efter så lång tid i Opua.
Först gick vi till tankbryggan och fyllde vatten. -Varför köra watermaker när vattnet för en gångs skull är gratis? Sedan gick vi två timmar för motor till Robertson Island, ankrade där och hade en trevlig eftermiddag iland. Vi knatade upp till utkikspunkten, samlade snäckor, jag flög lite med tre-kvadratmeters-draken och så paddlade vi med den nya kajaken. Då dök Magnes och Naokos båt Vahana upp, våra nya vänner från Norge/Japan. Dagen innan hade jag hjälpt dem att få ordning på kortvågsradion ombord. Han hade många historier om allehanda resor och äventyr och berättade att de var bekanta med en av familjerna iland, nämligen Jim och Terry.
Dagen därpå bjöd vi Vahana-vännerna på lunch och sedan begav vi oss in på ön för att hälsa på Jim och Terry. Jim har bott på den här lilla ön i 40 år, bortsett från att han varit på resande fot runt halva den tiden, bl.a. som Greenpeace-aktivist i Mororoa-atollen för att försöka stoppa kärnvapenproven där. De jobbar på ön, dels med att sköta om grannhuset och dels med att hålla ordning på markerna. Terry är professionell “chalker”, d.v.s. hon behärskar konsten att täta träbåtars springor mellan bordläggningsplankorna, om jag förstod rätt. I brist på större segelfartyg har hon satt upp en träverkstad med svarv, bandsåg m.m. och gör vackra konstföremål och lite möbler, som hon ibland säljer på marknaden. Verkstaden hade de från början satt upp för att bygga båtar och sy segel, och en vacker segelbåt ligger vid boj utanför stranden som vittnar om skicklighet och smak. Det finns ingen el på ön, så när hon ska använda elverktygen får de köra ett litet elverk. Jag gjorde en blygsam insats och tog hem några små svetsarbeten till Caminante som skulle bli speciella svarvstål för miniatyr-innersvarvning.
När jag kom tillbaka en stund senare med resultatet av svetseriet fick flickorna varsin fin träsnurra som hon svarvat. Vi fick också lite bananer som de odlar på ön. Jag och Lovisa plockade en hink musslor under bryggan och vi vinkade hejdå. De bodde verkligen i ett litet paradis med sin vedspis i det vackra trähuset, omgivna av alla underbara föremål de byggt eller samlat på resor runtom i världen. Kvällen innan hade en kiwi-fågel övernattat i ett uthus och lämnat sitt visitkort på golvet. De har totalt 30 kiwifåglar på ön och dessa sjunger fint om nätterna. Det är väldigt få Nya-Zeeländare som faktiskt sett detta deras nationaldjur, som avbildas så mycket överallt.
Igår ankrade vi på Moturua Islands sydsida. Ön är något slags naturreservat och här finns många fina stigar som vi knatade runt både igår och idag. Stigarna går runt mellan fyra långa stränder på var sin sida ön, och det tog tre timmar att gå runt, oräknat att vi badade en timme vid var och en av de långa sandstränderna. Här är c:a 2.5 meter tidvatten, och eftersom stränderna är lite långgrunda har vi tagit för vana att ankra gummibåten en bit ut och låta siste man ta sig iland med kajaken, som vi sedan lyfter högt upp på stranden. Innan vi hade kajaken blev det till att simma iland från den ankrade gummibåten. Den nya rutinen känns riktigt lyxig.
Långgrundheten medför att vi ankrar Caminante på bara 4 meters djup, men vädret är fint dessa dagar. Det innebär att vi för en gångs skull vågat nöja oss med att lägga ut bara 25 meter kätting, så vi kan nu måla 30-metersmarkeringen på kättingen. Dessa markeringar slits ut och måste målas om varje år, men just 30-metersmarkeringen, som är den första vi klarar att underhålla, kräver goda omständigheter för att lämnas på däck de två dagar det tar för den röda färgen att bli hård. En gång när vi målade 30-metraren och låg på Moorea i Franska Polynesien 2002, kom en squall nattetid och svepte iväg båten, som i hög fart draggade iväg och precis missade våra kompisar i finska båten Kristiina, med en hårsmån. Men i morgon är färgen torr, och näst på tur står 50-metraren, för 70 gjorde jag häromdagen. De jämna talen sedan är vita och de får bli på tur efter att alla röda är klara. Man tvättar såklart inte penseln i onödan…
Gustaf 7 GMT 25/3 -2015 Moturua Island, Bay of Islands, Nya Zeeland.