Härligt, torrare väder!
Vi verkar till sist ha lämnat de kalla, sydamerikanska havsströmmarna bakom oss. Trasorna torkar åter i köket och kondensen på baksidan av frysen har försvunnit. Det var en period då vi fick gå och torka mögel från de lackade ytorna runtom i båten, men vi hoppas detta är ett passerat kapitel nu.
Istället har vi kommit till havets öken, dit inga nya näringsämnen når. De oändliga, ultramarinblå vattenvidderna, så transparenta att man får svindel. Förut såg man myriader av plankton, små maneter och oräkneliga, lysande punkter i vattnet om nätterna. Nu är det bara blått och djupt. Det har nu blivit alltmer sällan vi får fisk. Först fick vi flera varje dag, sedan högst en om dagen. Nu är det knappt en fångst varannan dag. Men igår var det något stort som bet av den största av krokarna på mitten. Kroken alltså, inte linan. Men flygfisk och squidar svirrar över ytan och landar ibland på däck där de torkar in och börjar lukta hav. Luktar havet något?
Av Stina på Liv fick vi en jättefin burk med hemgjord yoghurt. Jag berättade förut att jag försökte göra en ny sats av den. Det gick sådär, men barnen åt den, kanske för att göra pappa glad. Den blev lös och grynig, rinnig och kolsyrad, precis som förra gången vi försökte leka mejerister. Inte så bra, och jag som följde receptet på pricken, tyckte jag. Så vad är problemet? Helt klart vildjäsning av någon oönskad mikroorganism. Wikipedia, som PirateBay hjälpt oss få off-line, säger: Denaturera och sterilisera mjölken vid 80 grader, tillsätt kulturen vid 45 grader och inkubera i 4-6 timmar. Jag drog slutsatsen att man valt så hög temp för att döda av konkurrerande mikroorganismer, så när jag försökte igen förra natten, lät jag burkarna med den ny-ympade yoghurten stå i vattenbad vid 47 grader i fyra timmar, för att sedan låta den svalna långsamt, och så in i kylen efter totalt 6 timmar. Då blev den perfekt. En liten skvätt vassla på toppen fanns, som lätt kunde hällas av. Därunder en tjock och fin yoghurt, utan minsta tillstymmelse till kolsyra. Det verkar som om tricket är att inte göra yoghurtsyrningen för svalt, helt enkelt. Nu finns möjlighet för en mängd kulinariska äventyr om yoghurtproduktionen nu till sist blivit säkrad! Återkommer om detta.
Vi har nu seglat halvvägs till Fatu Hiva! Ja, inte om man räknar fågelvägen kanske, i så fall är det mera kvar. Men om man räknar med att man först måste söder ut för att få vind, för då är vägen runt 3000 sjömil från Isabela. Och nu har vi 1450 sjömil kvar. Inte illa.
Det ljusnar här och Tina var just uppe och hjälpte mig ta ner mesanen. Vi fick en squall, så båten slingrade sig våldsamt, och då blir det genast bättre med lite mindre segel. Dags för frukost.
Gustaf 14Z 24 april 2014 8-16S 114-36W