Caminante under segel.
De flesta båtarna lämnade Galapagos för att fortsätta mot Marquesas igår, och när jag tittade närmare på väderprognosen förstod jag varför. Vinden skall bara hålla i sig ett par dagar till för att sedan följas av en lång period av stiltje till långt efter det att våra visa på Galapagos gått ut. Eftersom vi inte ville bli tvingade att fortsätta för motor beslutade vi oss raskt för att sticka ett par dagar tidigare än vi förut hade tänkt. Vår ankarplats på Isabela ligger strax norr om 1 grad syd, mitt i området mellan de stabila passadvindarna. För att vara säker på att få vind måste man ta sig söderut till 6 grader syd, ett avstånd på över 300 sjömil. Särskilt Karin sörjde denna oplanerade avfärd, hon har haft jätteskoj med sin bästis Cassandra från Litorina. De kom för en vecka sedan, och flickorna leker som ler och långhalm och Cassandra har bott över hos oss två nätter under helgen. Men Karin fann sig stoiskt i nödvändigheten, och i morse var jag på Capitanian och fick ett zarpe för att genast kunna lämna landet.
Kjell, Lovisa, Tina och jag gjorde en sista shoppingrunda igår och till vår glödje lyckades vi komplettera proviantförråden med 150 ägg, 25 kg bananer, en stor pumpa och en fin papaya. Det är långt ifrån alltid det finns något att köpa i affärerna, det är bara när lastbåten kommer in, så det var mer tur än skicklighet. Båtarna Liv och Litorina kom över på kvällsmat och lite vin, och det blev en trevlig och minnesvärd avskedskväll ombord Caminante. Nästa gång vi ses blir inte förrän om tidigast en månad och många sjömil “down the road”…
Liv är en av få båtar utan watermaker och de fick fylla sina vattentankar från oss, för vattnet på Isabela är både salt och inte så bra, förtäljer ryktet. Som tack fick vi en stor kruka hemgjord yoghurt som jag ska försöka ympa från och hålla vid liv så länge det går Dessutom en god skvätt hemgjort porsbrännvin som kanske förgyller påskafton eller ett midsommarkalas så småningom. Tackar för det Stina och Jan!
Vi kom iväg för 13 timmar sedan och har nu lagt 60 sjömil bakom oss sedan dess i sydvästlig riktning. Vinden är svag, runt 3-4 m/s från sydost och vi har alla våra fem största segel satta och går så högt mot vind som mesanstagsegel och kuttergenuan tillåter utan att falla ihop, vilket är 60 grader apparent vind från fören räknat. Vi har en knop ström som sätter oss västerut, så fast vi seglar 205 grader går vi runt 230 över grund. Önskan är såklart att ta oss söderut så fort vi kan innan vinden dör ut, men ska vi gå högre mot vind får vi ta ner åtminstone mesanstagseglet. Hellre bästa fart än maximal höjd resonerar vi. Nu följer vi med spänning väderprognosernas utveckling. Ska vinden hålla till den riktiga passaden??
De båtar som lämnade Panama för två veckor sedan med destination mot Galapagos har fortfarande inte kommit fram, de har inte haft mycket vind de stackarna och drivit eller fått köra motor och nu har de fått rejäl motström att kämpa sig emot, den ekvatoriala motströmmen. Detta är lite luriga vatten, där man lätt kan hamna i långvarig stiltje och det är få långseglare som är villiga att köra många dygn för motor.
Vi har varit ganska ivriga med fisket och hade fem linor ute under eftermiddagen, men fick bara en firre, en god men lång och smal rackare som fick bli till kvällsmat. Den såg ut som en näbbgädda, men med en mun som en barracuda.
Jag har suttit och njutit ett par timmar åt den vackra månförmörkelsen som kom runt midnatt, lokal tid, och större delen av månen är alltjämt i skugga av jorden. Inte så ofta man ser det så pampigt, himlen är stjärnklar och fin i natt. Månen lyser nu matt i brunorange, upplyst bara av ljus som måtte krökas runt jordens högsta atmosfär som filtrerar bort det blå ljuset. Ser konstigt ut!
Gustaf 3.10GMT, 15 april 2014, 1-43’S 91-43’W