Bad med hajar, rockor och baggar i San Blas
Gustafs bror Eric med familj har varit med oss i tio dagar ombord. Vi började med ett par dagar i Eastern Lemon Cays, där vi låg för ankar med ett tjugotal andra segelbåtar mellan tre palmöar. Nu med gäster ombord får man mer driv att utforska, och vi fann en handfull nya fina snorkelställen, och gjorde strandhugg på de olika öarna. Utflykt förmiddag och eftermiddag, med lunch, siesta och lite skola mitt på dagen. Vi köpte languster och bläckfisk från Kuna-indianer i träkanoter, lite variation i kosten för Eric och Camilla!
Efter ett par dagar gick vi för motor tio sjömil ut till Swimming Pool Anchorage i östra Holandes Cayes, längst ut i havsbandet. Här finns det klaraste vattnet, men det är också strömt. Lilla Barbeque Island sköts om av en Kuna-familj. De tog 2 US dollar för oss vuxna för att få tillgång till deras ö (i obegränsat antal dagar). Välkrattad, barnen lekte i en palm – parkmiljö med hängmatta, wollybollnät i strandkanten. De pekade också ut var korallerna finns – strax väst och nordväst om deras ö. Så vi körde med gummibåten några hundra meter ut, hoppade i allihopa, och drev tillbaks över korallerna. Dock med viss utkik, för att inte driva rakt på ett korallgrund. Lille Victor, 4 år, var fastknuten vid sin mor. Jätteskoj, lite fart och fläkt. Precis innanför, där vågorna bröt över revet, fanns områden med sand- och gräsbotten och enstaka korallgrund. Där stötte vi på stora rockor (stingrocka och spotted eagle ray) och dessutom hajar. Rasmus, 10 år, tyckte detta var jätteskoj. Vi fick sällskap av Karel från Tehani-Li, den australiska båten, som vi firade jul med på Kuba. Hennes man vägrade snorkla, så hon var glad att få sällskap.
Nu ligger vi för ankar bredvid svenska Litorina, söder om Green Island, cirka fem sjömil från fastlandet. I går kväll blev det gemensamt kalas ombord, med grillade kycklingvingar och hemgjorda pommes frites. Vi har gjort en vända in till samhället Nargana på fastlandet, för att bunkra frukt, grönsaker och mjöl. Vi hade gjort slut på 15 kg mjöl och 25 kg potatis på 10 dagar. Flera timmars snorkling varje dag i strömt vatten ger en lysande aptit!
Camilla, Eric och jag fick besöka fem små äffärsbodar i Nargana innan vi fann en som sålde mjöl – men till vår stora skräck innehöll det fullt av små svarta baggar. Men man vill ju inte att sådana skall etablera sig ombord, så vad göra? Suget efter bröd och pannkakor var dock så stort bland besättningen, att vi beslöt att ändå köpa mjölet och sila det. Några kilo silades samma kväll nere på badbrädan på akterspegeln genom en tesil(!) Alla inblandade hoppade sedan i sjön med kläderna på för att bli av med potentiella baggar. Dagen efter lånade Camilla och jag en lite större sil av Litorina och tog det resterande mjölet till stranden och silade det där. Nu står det sju kg sanerat mjöl i två burkar på akterdäck, och där stannar det tills det skall användas. Stackars Camilla, tänk så det kan bli när man är på lyxsemester i tropikerna…
Tina 01.24z, 13 februari 2014, San Blas, Panama