Gran i kajutan
Här på Kuba satte alla upp sina julgranar redan förra veckan, så trycket från barnen blev till sist för stort. Nu har även vi den på plats med hemgjorda diodlampor etc. Den lokala kommunismen här på ön har gjort om ideologin rörande religionen, har vi fått lära. Det är numera inte fult att vara lite lagom kristen och att ha julgranar är också OK, men Che Guevara-ikonen är fortfarande att föredra framför Mariabilder och krucifix. I linje med detta har de också beslutat att restaurera den stora katedralen i Havanna som vi besökte, och som dessvärre var starkt nergången. När jag rotade lite i bråten såg jag att den har använts som skollokal. Där fanns fortfarande resterna av en del matteföreläsningar. Biktstolen kan inte ha använts på decennier, den var fylld med en meter damm och tegel. När jag frågade en kvinna som satt i kyrkan och bad, huruvida det var gudstjänster på söndagarna, fick jag ett undvikande men ändå svagt jakande svar. Den kvällen skulle det hållas saxofonkonsert där. Det har nyligen givits ut en bok i ämnet Fidel Castro och kristendomen, vad den nu månde innehålla…
Ja, det är en lite annorlunda värld de lever i här. Läste lite i dag i barnens serietidningar som Tina köpt. Alla historier handlar om onda militärer som förtrycker fattiga och utsatta människor, och här och var på bilderna skymtar en banderoll med ordet “Revolution”. Tina frågade en av cykeltaxikillarna, på väg in till stan i dag, varför man nästan inte ser några barn som leker ute på gatorna efter skolan. Var är de? -De tittar på TV såklart, kom svaret. Man måste ju säga att det är lite kusligt med den filtrerade och tillrättalagda informationen, som så effektivt går ut till alla i samhället. När de öppnar internet ändras så klart den saken, men när kommer det att ske? Som det nu är kan man få två timmar långsam uppkoppling per dag för 250 kr/månad. Det är ungefär hela lönen om man har ett toppjobb, så det är förstås bara de med släktingar utomlands eller de som har riktigt bra extrainkomster som har råd med det. Och då är ändå många sidor spärrade! Min känsla är att systemet inte kommer att öppnas särskilt snabbt.
Om de öppnar upp samhället och de diplomatiska förbindelserna, vad gör då alla de företag och arvingarna till de exilkubaner som blev av med sina egendomar vid expropieringen runt 1960? Om fastigheter, kapital och markområden återgår till de forna ägarna, vilken oändlig fattigdom hamnar då inte folket i när de måste börja betala hyror etc. Och vilken arbetslöshet det skulle bli, eftersom så många nu arbetar i den offentliga sektorn. Svåra frågor, och jag är säker på att politikerna är medvetna om vilka val som finns. Kanske lika bra att fortsätta att låta barnen titta på TV…? Enda lösningen, som jag ser det, är stabila exportinkomster, så att inte den offentliga sektorn behöver förslava folket så brutalt, utan att man sakta kan övergå till ett samhälle mer likt Svenssons i den höga nord. Men hur ska det gå till?
Det har musicerats en del i båten i dag, med några av alla de roliga instrument vi köpte i Havanna. Jag vet att Tina köpte ännu ett till julklapp till Lovisa i dag. Mycket skoj väntar!
Gustaf 7.12Z 8 december 2013 Cienfuegos