Hummerlunch
Urp.. Det var gott, men de flesta humrarna är kvar i kylen.
Våra kubanska vänner från igår kom och hälsade på oss i morse igen medan vi hade skola ombord. Vi pratade lite om hur man har det här. Fri skola och sjukvård. Ingen går hungrig och fiskekillarna var alla överens att allt styrdes på ett sunt och rättvist sätt. Fiskesesongerna efterlevdes, man skyddade arter som behövde skyddas och det var tryggt att vara fiskare. Derad båt ägdes av ett statligt företag och är två och ett halvt år gammal med ny fin Perkinsmotor precis som vi har, och det tre killarna pysslade om den och bodde på den som om den var deras egen.
Men kan man ha en privat fiskebåt, undrade jag? -Ja, såklart, men de kunde inte riktigt se poängen. De flesta privata fiskebåtar är ganska små. Jag frågade om man kunde åka utomlands som man ville, en fråga vi funderat en del på. Jajjemen, inga problem, kom det förvånande svaret, men man behöver en inbjudan om man ska arbeta utomlands. -Egentligen exakt samma som för svenskar, tänkte jag. Inte får man arbetstillstånd i tex USA utan en inbjudan från ett företag. Eller för en amerikan i Sverige. Exakt samma. -Men får ni åka utomlands som turister då, frågade Tina. Nja, det hade de inte funderat så mycket på, det kostar nog mer än det smakade. Jag tänkte på de över tio olika myndighetspersonerna på Jamaica jag pratade med i förra veckan. Inte någon enda av dem hade heller varit utanför sitt hemland, och då får man betänka att Jamaica är pyttelitet jämfört med Kuba, som ju är Västindiens i särklass största land.
Jag blev lite tankfull och berättade att hälften av alla amerikaner var utan sjukförsäkring liksom en tredjedel av alla barn, och att medicinerna där var väldigt dyra om man inte har försäkring. En av våra vänner betalar långt över 100 000kr per år för mediciner ur egen ficka för medicinerna, hon har astma. -På Kuba är de gratis, kom svaret. Hmm. -Så vad är problemet då funderade jag. Varför är kommunism paria? Stalin var ju ingen höjdare. Den saken är klar. Han var samtida med Hitler och de hade en hel del gemensamt, förutom att den ene vann kriget och den andre förlorade. -Men varför ska man belasta Kuba med Stalin?, följde mitt tysta resonemang… Jaa?, fortsättning följer. Ännu har vi inte sett mycket av landet.
Vi skänkte killarna ett paket tvättmedel och några tvålar, så blir fruarna därhemma kanske glada. Tina skickade också med en liten påse urvuxna barnkläder och barnen bidrog motvilligt med några leksaker. Vi har ju förstått att allt med minsta skimmer av lyx är svårt att få tag på på Kuba. De styrande har varit väldigt försiktiga med handelsbalansen i alla år. Inte lätt med stora importinkomster när vissa länder bojkottar landet sedan urminnes tider. Men de har på så sätt klarat sig bra ifrån att dra på sig gigantiska utlandslån. Så de har kanske en ljusare framtid än många andra, falskeligen till synes rikare länder. Tex på Irland där vi seglade förra sommaren var ju den statliga utlandsskulden uppe i en miljon kr/person plus alla de privata skulderna. Hmm. Ska man gnälla över styret av ett land, varför inte klaga på Irland då istället. De kommer alltid att förbli fattiga i framtiden. Kuba har inte utfiskade fiskevatten, de har hållbar ekonomi, inget skräp nån stans vad vi se
tt hittills. Nöjda människor. Hmm. Jag måste hitta SYSTEMFELET. Någonstans måste det onda i kommunismen dyka fram i ljuset. Vi söker vidare.
Ursäkta för denna långa introverta begrundelse, men Kuba är såklart det sista kommunistiska exprimentet, och det är klart man är nyfiken på en så rar planta.
Vi seglar norrut längs en turkos linje av korallrev. Det är vackert och solen skiner (som alltid). Det var en blåsig natt, 25 knop ungefär, men vi låg bra, och efter lite skola i morse hade det mojnat till 10m/s och vi lättade ankar. Struntade i fiskelinorna idag, frysen är full, liksom kylen. Tina läser högt för barnen i sittbrunn nu.
Gustaf 18.23 25 nov 2013 pos: 21-23.25’N 79-38.90’W